Sömn – smärta – omtolkningar och egna verser

Sovit kasst i går natt. Vaknat många gånger, somnade vid 5-tiden och sov till 15.30. Är dock inte utsövd.

Nattarbetet som sliter?

I alla fall är det mysigt med tända stakar och stjärnor samt kaffe, pepparkakor och färskt saffransbröd. Saffran, denna dyra krydda.

Julsångernas ljuva klang letar sig in i mina öron och omvandlar det till ett litet leende till mina läppar.

Den glädjen får jag ta vara på.

Dels hittar jag inte den njutning jag känner inför de glädjeämnen jag har och

dels känns det som att glädjeämnena försvinner och ersätts med vakuum, bomull och inget helt enkelt.

 

Hur hittar man tillbaka till sig själv?

Kräver inte det att man varit borta? Är jag det?

 

DOCK: jag tänker mycket på allt roligt och allt snällt Fanny tax har gjort. Har henne på mobilen, som bakgrund, för att INTE glömma att det positiva finns. Och det vet jag att den gör.

Hur lockar jag fram den ur sitt bo, ur sitt skrymsle, ur sitt gömsle?

Psalm 248, denna ljuvligt fina och djupa psalm av en psalmmästarinna utan dess like.

1.
Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

2.
Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar,
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

3.
Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för alla vänner,
sina barns bekymmer känner.

4.
Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

5.
Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.

 

Det känns lite som att:

All nöd och ingen lycka

skall Gud ta hand om kan man tycka

Han vår vän bland andra vänner

väl våra bekymmer känner

Men varför denna plåga

kan man till Herren fråga

 

Gråt och smärta

från själ och hjärta

det i livet sker

men hur mycket hjälper det att man ber?

Bön efter bön,

men fortfarande syns inte ljuset bakom nästa krön

 

Vad han tager och vad han giver

samme, tysta, Fader han dock bliver

Och Hans mål är blott det ena

barnens sanna väl allena

Men detta kan han väl ändock inte mena

Osynlig, ohörsam Han verkar vara

inför sin barnaskara

Speciellt de som krämpor och smärta har

Det känns som Han tänker Nu jag drar

 

O Gud du som älskar oss alla

du fåraherde som oss vill valla

in i din trygga hage

Var är du när det hugger i min mage?

När matt och trött jag är

det svårt att hålla dig kär

Jag då känner du inte finns eller inte kan

över ondskans och smärtans spann

Styra med fast och säker hand

in i ditt eviga land

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: