HÅLL DIG PÅ DIN PLATS!! ….. psykisk ohälsa i praktiken ….. omgivningen, patient och verkligheten

Vaknade i morse med huvudvärk och frossa och värk i övriga kroppen. Influensa?

Nä, ytterst är det djävulens verk. När jag mår bra och när jag trivs med gudstjänsterna (= dem emellan) så attackerar satan.

Jag var hemma från kyrkan i dag, den där tröttheten klubbar ner mig.

 

Dessa symtom kommer och går i vågor. Jag får acceptera att starta processer som jag skulle klarat av mycket tidigt i mitt liv, att jag får göra dem nu.

Ångesten då?

Skrev ett kort till mina kollegor och sa dels att det är utmattningssyndrom, dels att det är något med urinen = diabetes på grund av nattjobb?

Jag tar ut det värsta först och skalar av under tiden.

 

Vad har mina kollegor sagt när jag varit borta? Vad sa de om mitt kort jag skickade?

 

Alltid beredd på det värsta – vilket är klokt i grunden – men det sliter när kroppen har larmberedskap hela tiden.

 

En inre, osynlig process försöker att få mig att kliva med två steg in i barnrollen, att bli helt omhändertagen.

Det är vansinne, djävulen är vansinnig!! Ryter och skriker och förstör.

JAG är vuxen och KLARAR av mitt liv. Mobbarens hånskratt från satans läppar.

– Jaså, det trodde du, din lilla, ynkliga skit, din jättebaby, det trodde du!! HA, HA, HA!!!!

– GÅ DIN VÄG SATAN!!

HÅLL DIG PÅ DIN PLATS SATAN!!

DU KNÄCKER INTE MIG SATAN, DITT VIDRIGA SVIN!!

VARKEN DU ELLER DINA KUMPANER!!! GUD ÄR MED MIG, INTE DU!!!

, svarar jag.

 

Vid långvarig psykisk sjukdom är det lätt att omgivningen behandlar en som ett litet barn.

Om oemåendet fortsätter har folk bara träffat den omyndiga eller omyndiga vuxna när denna inte kunnat ta vara på sig själv.

 

Man pratar som till ett barn, man agerar som om det vore ett barn.

 

Men vad hade hänt om omgivningen behandlat patienterna som vuxen, när patienten är vuxen? Patienten hade fått bättre självkänsla – och förtroende.

 

Nu tänkte jag inte på mig.

Jag har genom åren hört och sett exempel på bemötande och dialoger, som får en att rysa, att skratta, att reagera.

 

Även om patienten förändras, så hänger inte alltid omgivningen med. Det blir som att sitta på en gungbräda. En åker upp, den andra åker ner.

 

BALANS. Den sjuke får anpassa sig efter omgivningen, omgivningen får anpassa sig efter den sjuke.

Ibland blir det så att den sjuke får ta hand om omgivningen och bearbeta att den tagit hand om den sjuka.

Risken är att alltför smärtsamt material mentalt kommer upp – regression. Både den sjuke och omgivningen.

 

Det är naturligtvis förnedrande att inte vara som en ”normal” vuxen =

att behöva kämpa som i en såpa.

Att behöva samla kraft och kraftmäta rörande sådant som alla andra gör utan att blinka.

 

Ju mer jag satsar på något, ju mer håller svansen och skuggan på att satsa. Ett steg framåt och steg bakåt. Nu försöker jag att jämna ut dessa odds och ta två fram och ett bak.

 

Framtiden kommer att bli bra!! Jag kämpar på. Det sliter, men det går framåt.

 

Det gamla sitter i. När jag började tänka på mig som grav psykiatripatient kunde jag inte dricka en mugg vatten utan att spilla på mig och slabba.

Minuten innan gick det utan problem.

Den självbekräftande, självuppfyllande profetian. Ingen Guds profet utan ens egna.

 

Tankar och minnen stuvas på något sätt om så att de bekräftar att man är en stor idiot. Oskyldiga minnen och möten och tankar, blir skyldiga =

bekräftar att folk varit elaka mot mig och att jag är en annorlunda människa.

Satt mer katastrofstämpel på det som skett.

 

Men hur gör jag när jag ska återställa, omformatera min hårddisk? För att få fram verkligheten? Hypnos? Intervjua andra?

Eller gå vidare?

CIMG4327

Hjärnan håller på att byta spår. Mentalt ställa in sig på nuläget, den fina plattform som jag står på nu.

Men jag har beskrivit mig som en gladlynt och lugn person.

Nu vill jag beskriva mig som en djupt tänkande humaniast (ej ateist) som är lugn och trygg, som funderar på mycket i tillvaron. Men som kan skratta och vara glad.

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: