Lägga nät i Kalmarsund …… rensa de inre näten …… flundra och lax ……. Fallande detektiv

 

CIMG8406

 

 

Är uppe på benen, sitter på bibblan efter en god lunch: kokt lax, potatis och sås. Men jag mår illa. INTE på grund av maten utan för att kroppen inte är fräsch.

Influensa? Ångesteffekter? Förkylning? Det är alltid svårt att veta vad s0m är vad.

 

På väg hit spelade en man dragspel, det var väldigt vackert. Synd att han inte tar kort.

Jag var uppe på, eller rättare sagt, besökte swedbank.se för att föra över pengar till ett annat konto, men det behövde jag inte då jag glömt att föra över dem från början.

Swedbank är säkert då jag får klicka på en banksäkerruta och sedan logga in. Ju mer teknik, ju större smörgåsbord för skojare, rufflare och andra bedragare.

 

Pappa skickade förr alltid in betalningarna till Postgirot i ett noga igenklistrat kuvert. Bedragarna kunde stjäla kuvertet, men till vilken nytta? Ville betala räkningarna, SÅ varsågod!!!

Även om tjuvarna, som det verkar, generellt, var hederligare i sin oärlighet förr, så var de inte dumma.

Det var fingerfärdighet att kunna förfalska checkar – finns checkar kvar i dagens digitala värld? – och att kunna hantera kassaskåp.

Inte att droga sig mätta på Rohypnol, skaffa en vass kniv och en pistol och råna banker, skita i om någon dör och dra vidare.

 

Här på bibblan blandas ljudet från våta overaller och stövlar med barnaskri och nyfikna, entusiastiska barnaläten. Knapprandet från tangenterna bildar nästan en egen melodi.

Ska snart börja fylla min kasse med böcker igen.

Christoffer Carlsson är kriminolog och författare. DEN FALLANDE DETEKTIVEN börjar med att en sociolog och forskare dör. Läser den nu. Inte just nu när jag bloggar, men annars.

Författaren har ett fängslande språk som väcker intresset samt en spännande story, som hämtat ur verkligetens nerspottade (eller nedspottade), vältrampade och känslofyllda tillvaro.

Hans persongalleri gestaltar en intressant grupp människor som letar efter sanningen, mördare och söker svar.

 

Fisk ja. Sitter och tänker tillbaka när pappa, morbror Ingvar (framliden) och jag rodde ut i Kalmarsund för att sätta nät.

Har andra hunnit före? Genom att titta på bojarna och garnen kunde man gissa sig till att det var Frille eller Valle eller någon annan som satt sina nät.

Långt där borta, bara över sundet, skådades den andra sidan. Då tyckte jag det var exotiskt att kunna se över till fastlandet, att åka över bron till metropolen Kalmar.

Morgonen därefter åkte vi ut och kände åter havets salta välkomnande. Havet kan ses som antingen välkomnande, omslutande och som en vän eller väldigt mörkt, ogästvänligt och kallt.

 

Jag var alltid positivt förväntansfull när vi skulle vittja garnen. Hade vi tur blev det panerad, stekt flundra, med potatis och skarpsås. Katterna fick torsk.

Numera vet jag inte om det är så mycket att hurra över; Kalmarsunds fiskbestånd. En och annan näbbgädda på två ben finns säkert.

 

Pappa och Ingvar satt och rensade fisken och sedan garnen, det var långa garn, med mycket skräp i. Där tog mitt intresse för fiske slut för nu. Sedan hängdes näten upp i väntan på nästa ikastning i Kalmarsunds böljor.

 

På samma sätt som man rensar garn kan man rensa i själen, allt som själen fångat upp:

alla nederlag,

allt man tror att man gjort fel,

allt som gick fel,

allt elände och allsköns annat som sköljer över en: kändisar som har pippat i en flygplanstoa, återträff för såpadeltagare från 2002, terrorism, nya bantningskurer och politiskt käbbel eller rabiata ateister som tycker att kyrktorn förfular miljön eller kokko bello kyrkliga förträdare i vår värld..

 

Skit kommer man inte undan, det fastnar mycket i ens mentala garn, kanske mest ens eget.

Men det är så vi människor är.

Vi gör fel och vi gör rätt. I en blandad mix.

 

När garnen blir fulla blir vi irriterade, arga, ledsna eller hopplöst förtvivlade, när vi tar upp dem. Garnen i det livets vatten som finns inom oss; när vi vittjar dem hoppas vi på bara glädje och kärlek.

Vi får ta vara på de småglimtar att det som är gott. Ju äldre vi blir, desto större blir dessa glimtar av glädje och kärlek, hoppas man. Då kan vi också lättare sortera våra garn bättre.

 

Nu ska jag se vilka böcker som fastnar i min radar, i mitt garn…..

 

Ps En kopp kaffe eller två eller tre, vore inte dumt Ds

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: