Uppenbarelsens ljus – som en hjort, vandra i mörker och i andras fotspår ….. vandra i ljus och trygghet …… en process

CIMG8284

Uppenbarelsens ljus.

Den eviga kungen med sin glänsande krona, mitt i den mörka vinter….

Johannes första brev kapitel 1, vers 5 – 7, episteltexten för i morgon:

”Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen.

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd”

 

Vinter. Kallt. Det är mörkt på mornarna, det blir mörkt fort på kvällarna.

Gatubelysningen blir mer synlig nu, mörkret runt det avskärmar det.

Så är det med vår relation till Gud. Ju mer trassel, ju mer smärta, desto mer ser vi Gud – eller hatar vi Honom och förnekar Honom ännu mer.

 

Hur lever man i ljuset av Gud?

 

Vi människor är som hjortar. Vi skuttar fram, blir skadeskjutna av livet och av andra människor.

Många skriker ut: Gud finns inte i denna mörka värld?

Var är din Gud nu då, mitt i allt som sker?

 

Jag är sjukskriven helt för att jag orkar inte jobba på grund av sömnen, magen spökar, allt är kaos – nja, inte allt.

CIMG8337

Jag känner en inre spirande flod av hopp, av ljus.

Jag ser Kristus ansikte,

nynnar på ”människa gläd dig, frälsaren är kommen” och

Bred dina vida vingar”.

 

CIMG8326

Genom livet har jag åkt på den ena smällen värre än den andra.

Jag har skrikit på Gud,

hatat Honom för att Han håller på att sänka mig,

förnekat Honom,

hånat Honom i ren frustration över att Han inte verkar ha koll på läget och

Gråtit i Hans famn, torra tårar, våta tårar…..

Som en smältdegel har Gud format mig och håller på att forma mig än….spännande att se vart det slutar.

Mycket runt Gud vet jag inte, ett stort TRONS MYSTERIUM.

 

Jag skriver gärna detta om och om igen, för det är så obegripligt, samtidigt som det är så härligt:

jag har varit rejält dekis, hög på tabletter och sjukligt frossat i mat. Många mörka tankar, som en vinternatt i mitt inre: mörkt, halt, kallt:

men jag har betraktat mig utifrån och känt en inre frid,

ju svårare ångestkamp, ju svårare episoder med mörka, långa depressionsstråk som vill förmörka den evigt strålande morgonsolen …. ju mer ljus har jag känt inombords, ett litet, litet uns av hopp för framtiden….

 

Att vandra i Guds ljus. Det är inte lätt. Ibland slocknar gatulampan och vi traskar i mörker. I säkerhet går vi i andras fotspår….

sedan kommer vi in i ljuset igen, in i Guds ljus.

 

Det är en process, en dynamisk process, där vi får utveckla vår tro, växa i den, vandra i ljuset.

 

Här i Mjölby har jag fått underbara vänner på och utanför jobbet, jag börjar sakta hitta mig själv och jag börjar mer och mer frodas och trivas med livet. Guds ljus..

Jag reser en del. Åker till vänner i och utanför Sverige. Guds ljus.

Börjar få kontroll över min kropp. Träningen, där på Mjölby Träningsstudio fick jag ett gudomligt bemötande. Guds ljus.

 

Jag önskar att Gud kunde hjälpa mig att inte upprepa mig så mycket, för det tycker jag att jag gör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: