Helsingfors – ubåt – NATO …… gammal misstänkt, ny utredning …… mentala slussar och SSS

 

IMG_20150421_154139

Vacker marin tavla. Vad som pågår i Östersjön under vattenytan är kanske inte lika vackert.

Misstänkt u-båt nära Helsingfors.

Var det så? Är det Ryssland som tränger sig på? I så fall: Är Sverige målet? Då blir det kanske ett Tredje Världskrig snart. Ja, inte omöjligt.

Ryssarna lär inte ha några större problem att inta Sverige. Eller kommer man att gå man ur huse och försvara sitt land? Hamnar Rysslands krigsfångar i Sibirien eller skjuts de direkt?

Var hamnar tillfångatagna ryska soldater? Stockholms Slott?

Om Ryssland tar Sverige. Då pressas NATO. Nu borde Sverige gå med i NATO.

Kommer NATO att hjälpa Sverige. Ja, det tror jag. Pressen kommer sedan att öka på Sverige att gå med NATO.

Regenter som varit med i och om krig,

Regenter som varit med i och om krig. I dagens samhälle är dessa regenter mer och mer utsuddade då nutidens vedermödor kräver fokus.

CIMG8617

Som två agent 007 löste en amerikansk och en svensk mordutredare ett gammalt mordfall i Skåne. De spräckte ett alibi, de fick fram nya fakta – men den före detta pojkvännen/sambon/mannen är just nu i Turkiet. Med sin dotter. Han är huvudmisstänkt.

Turkiet saknar utlämningsavtal med Sverige.

Det var ett mycket bra program i TV 4.

IMG_20150421_160512

Idag är det en seg dag. Sov till drygt 14. Men det behövdes. Läser dels en bok om Palmemordet, dels Robert Ludlums PEJLING PENTAGON.

Båda är välskrivna.

Nu får kroppen ladda om. Allt för ofta numera är det mina krämper i fokus. Är det så att jag fortfarande utgår ifrån det sjuka? Som en identitet?

Nä, det hoppas jag inte. Den identiteten kommer och smyger på.

Speciellt nu när FK och AF och psykiatrin är delar i mitt liv just nu. Hur tar jag mig framåt i livet? DET ÄR EN VIKTIG FRÅGA!! Hur kommer jag loss?

IMG_20150421_160941

Tron. Hämta kraft i tron. För att stå på egna ben.

I botten ligger en ständig känsla av att inte räcka till. Den osynliga stressen ligger på och formar mitt liv. Det gäller att synliggöra detta och ta tag i det.

Självkänslan, självbilden och självförtroendet är ett gungfly som påverkar. Kropp och själ hör ihop. I detta fallet är det svårt att veta vad som är vad.

VAR SKA INSATSERNA SÄTTAS IN? De tre S:n. Det är ALLTID dessa tre S.

I alla år; varför har inte de blivit bättre?

Medicinerna. De kan dämpa symtom och lindra smärta. Men de är som saker som göms under snötäcket. De dämpar och gömmer.

På samma sätt som med de upplevelser som plågar mig. De har lindats in i medicindimman. Nu när jag varit medicinfri och sedan börjat med medicin igen (inte så stora doser) – då, helt riktigt, poppar de upp.

När man inte mår bra psykiskt är det lätt att bli som ett barn för att orka med nuet, det smärtsamma. Regression. Nu är inte jag där utan kravlar mig upp.

När man inte mår bra psykiskt är det lätt att bli som ett barn för att orka med nuet, det smärtsamma. Regression. Nu är inte jag där utan kravlar mig upp.

Att sova innebär att dels fly undan en stund (istället för att ta tag i sitt liv, det gäller att se denna mekanism och dels sliter det att hela tiden vara i beredskap.

HUR SKA JAG GÖRA FÖR ATT SLIPPA DETTA? Det är en process. Det handlar om små steg.

Innan allt blir bättre måste alla mentala slussar öppnas och det kommer att göra ont i själen. Inte något neuropsykiatriskt.

Jag har prövat att glömma helt, att släppa loss mitt i medicindimmorna och gå vidare. Men man måste, eller jag måste, gå helt tillbaka och göra minnena känslolösa. Bara notera dem.

Minnena är alltid en del av mig, men de kan bli en passiv del eller bara finnas.

IMG_20150421_163527

 

Ett glas. Halvtomt eller halvfullt. Eller både ock. Ett liv som består av krämpor eller ett liv som är friskt och fokus är på hälsa och välfärd. Eller både ock.

Normalitet. Det gäller att acceptera läget, ha visioner som förverkligas och ge det tid. Att göra livet så normalt som möjligt.

Att ha psykiska problem är inget onormalt. Däremot kan man känna sig  onormal med sensationer som svallningar och det känns som att man svimmar eller blir tokig.

Medicinerna igen. De kan ha som biverkan att man blir yr, får overklighetskänslor med mera.

Vilket ansvar har jag, sjukvården och mina anhöriga? Jag har 100 procent ansvar för mitt liv. I det ansvaret ligger att söka hjälp vid behov.

Sedan har sjukvården att fullständigt ansvar att hjälpa mig med respekt.

 

Upp till kamp, nu..

Kämpa, kämpa, kämpa, en stor och hög tröskel, mestadels mental, ska överbryggas, ska passeras över.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: