Märkt: Honom
LIVETS BRÖD – tankar om Gud
Livets bröd fyller oss med energi och ger oss näring för ett andligt liv.
Psaltaren psalm 107, vers 1-9
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Så skall de befriade säga,
de som Herren befriat ur nöden
och som han har hämtat hem från alla länder,
från öster och väster, norr och söder.
Några gick vilse i öde öknar,
de fann ingen väg till bebodda städer.
De var hungriga och törstiga,
och deras krafter sinade.
Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål.
Han lät dem finna den rätta vägen
till en stad där människor bodde.
De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor.
Han ger de törstande att dricka
och mättar de hungriga med allt gott.
Vi måste släppa in Gud i hela vårt liv. Överlämna oss till Honom. Barn och unga, vuxna och äldre vuxna. Alla är välkomna till Gud. Men vi vill inte släppa in Honom.
Kontakten finns där från Guds sida. Men vi vill inte öppna upp vår kontakt med Gud. Gud är trams, Gud är ett påhitt, Gud är ond eller vek, Gud är …. så lyder resonemangen.
Men den Evigt Strålande Morgonsolen finns där. Våra egna val, livet i sig och den onda makten skymmer sikten för Gud. Men Gud har koll.
Vi har hört om en stad ovan molnen…
Att tro på Den Store Skaparen är gratis. Därför att Gud har skapat oss, Gud är i oss och vi är i Gud. Men ändock vill inte människor tro på Honom. Är det lidandets problematik som ställer till det?
Även om vi ibland eller alltid inte känner av Guds närvaro så vakar Han och Änglarna över oss. Alltid. Även när vi möter motgångar. Varför märker vi inte att Gud vakar över oss? Det finns kameror överallt i samhället för att få oss att bli trygga och för att beivra brott. Lyckas det?
Likt får – ibland/ofta svarta får – går vi människor genom livet. Alla krav, alla förändringar, allt trygghet eller brist på trygghet går vi igenom livet med. Det känns ofta som att vi människor irrar genom livet utan kompass och karta. Eller går vilse i hagen. Gräset är grönare på andra sidan, men Herden över alla herdar vakar över oss.
Sänd mig – hur och varför?
Sänd mig – Apostladagen.
Jag använde mina apostlahästar och gick till kyrkan. Där ordnade jag kaffe och fick bära ena ljuset i processionen. Detta var bra träning att bedöma det psykiska läget – jag var inte så nervös utan gick avspänd genom altargången.
Inget eller litet socialt fobiskt beteende.
Psyk Ps Neuropsykiatriska utredningen ska sammanfattas. Skulle bli förvånad om jag har Aspbergers syndrom. DET ÄR INGET NEUROPSYKIATRISKT UTAN USEL TILLIT TILL MIG OCH MINA FÖRMÅGOR Psyk Ds
Sänd mig. Den ytterst kompetenta prästkandidaten Johan sa att vi ska ut och predika Jesu budskap. Men inte lämna hus och hem – utan förkunna där vi är.
Sänd mig.
Genom ett leende mot en ledsen och allvarstyngd människa, genom att lyfta en väska åt någon eller genom att stanna och prata med någon så utövar vi vår tro praktiskt.
Kommer folk till tro genom detta? Nja, men vi själva blir mer lika Gud genom att göra gott. Ateister som gör gott. De är älskade av Gud och är Välkomna till Honom!!
Att hjälpa självmordsbenägna är ett väldigt viktigt sätt att göra gott. Men folk filmar de plågade och njuter som om det vore en bioföreställning. Saknas bara läsk, popcorn och karameller.
I dagens samhälle, som inte direkt kan beskrivas som tryggt och säkert, ska vi bli utsända som SR:s reportrar som sänds ut för att förkunna vad som sker på plats.
Vi har ingen radioutrustning med oss utan en walkie talkie till Gud. Som vi ber om kraft att kunna förkunna.
Coca cola som fräser och sprutar. Så ska ett aktivt förkunnande vara. Kyrkan ska locka. Jag är mer som en ljummen cola som legat i solsken: avslagen. Eller?
Inte någon gång när jag är bland allmänheten pratar jag om Gud, Jesus, Helig Ande och kyrkan. Här på bloggen gör jag det. Räknas det?
Kanske skulle kyrkan förkunna via sociala medier. Det kan nog locka unga människor. Tron och Bibeln är densamma, eller är den det?, men forumen för information ändras.
Sänd mig. Gud vill att vi ska sprida budskapet. Han kan genom sitt ord få alla att bli kristna. Men väljer att inte göra det. Varför ska vi människor göra det?
Gud är i oss och vi i Honom. Men då är det väl inga problem? Om alla vi är Gud så vet vi ju redan varför vi ska tro och vad vi ska tro på.
Varför ska vi då gå i kyrkan, be och sjunga och prisa Gud?
Skulle min granne eller en besökare på bibblan börja be att vi ska fokusera på denne och låta henne/honom vara i fokus skulle jag tycka att vederbörande är avskyvärt egoistisk.
Gud vill samla oss runt sig i kyrkan – dit även satan är med i varje moment, i varje strof, i varje bön – för att peppa oss, styrka oss och guida oss som en idrottscoach. Kanske sitter Herren och tuggar TOY och går av och an på den himmelska planen.
Sänd mig. Missionärer som vill få judar och muslimer att bli kristna. Samtidigt som judar och muslimer vill att vi sak tro enligt dem. Är inte tron som en marknad med konkurrerande bolag?
Nu ska jag bada bastu – och förkunna min tro?
Guds ande är med, men är det så att jag inte vågar prata om tro av rädsla för att hånas och hatas? Om ja; är inte min tro svag då?
bgbloggare 