Märkt: Splittring
Kommunistiska Partiet om Palestina och samhället
Pär Johansson är medlem i Kommunistiska Partiet.
Palestina har erkänts som stat av Sverige. Men konflikten är fortfarande infekterad mellan Palestina och Israel…. hur ska denna konflikt lösas?
– I den här artikeln beskriver vi vår grundläggande syn på konflikten i Palestina: http://www.kommunisterna.org/politik/texter/palestina/for-ett-fritt-och-demokratiskt-palestina%20%20.
Upplever ni att opinionen har vänt och att fler tar parti för Palestina?
– Det beror på vilka tidsperspektiv du menar.
På långt sikt så har opinionen för Palestina naturligtvis svängt till palestiniernas fördel.
På 50-60-talet var Palestina okänt för de flesta och sedan dess har en stark solidaritetsrörelse vuxit fram.
I det senaste Gazakriget var kritiken stark mot Israel och våldet mot palestinierna.
Men samtidigt är den folkliga mobiliseringen inte lika stark som när den Andra intifadan (år ca 2000-2002) bröt och det var tusentals som demonstrerade över hela Sverige.
………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Hur kan Kommunistiska Partiet bli en mer aktiv del i de vänstervindar som verkar blåsa över EU, Europa och Sverige?
– Vi kämpar varje dag för att bygga upp en rörelse på arbetsplatser och i bostadsområden, utifrån de resurser vi har.
Nu i år kommer vi att ägna oss åt en kampanj vid namn Trygghet på jobben,
där våra aktivister ska samla sina arbetskamrater till kamp mot den växande otryggheten som visar i allt mer bemanningsföretaga, osäkra anställningar och lönedumpning.
Det handlar om att arbetare går samman och ställer egna krav just utifrån att de är arbetare.
Håll utkik på vår webbsida www.kommunisterna.org om hur det utvecklar sig!
………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Sist men inte minst: berätta om ditt och Kommunistiska Partiets vision för hur ert idealsamhälle ska se ut?
– I vårt partiprogram skriver vi om socialismen såhär:
Hela programmet går att läsa här: http://www.kommunisterna.org/politik/partiprogram
D. Det socialistiska alternativet
29) Kommunistiska Partiet kämpar för en socialistisk samhällsomvandling.
Vi vill ersätta kapitalismens kaos och girighet med ett samhällssystem som bygger på gemensamt ägande och en planmässig produktion som
utgår från folkets behov och respekt för jordens ändliga resurser.
30) Den socialistiska revolutionen bryter fåtalets herravälde och upprättar folkflertalets fulla makt över samhällets alla delar.
Den socialistiska demokratin spränger den borgerliga demokratins begränsningar.
Den utvidgar demokratin till att omfatta också ekonomin och gör ingen skillnad mellan beslutande och verkställande makt.
Genom att upphäva rikedomens och ägandets makt gör socialismen formella rättigheter likvärdiga och reella.
Den socialistiska demokratin strävar efter att vara en deltagande demokrati, det är en förutsättning för socialismens överlevnad och utveckling.
Målet är att ersätta myndighetsutövning och förhållandet mellan styrande och styrda med medborgarnas delaktighet i alla beslutsprocesser och i den dagliga skötseln av samhällsfunktionerna.
Den socialistiska demokratin varken utesluter eller förutsätter flerpartisystem.
Formerna bestäms av de förhållanden under vilka socialismen byggs, av klasskampen.
Utgångspunkten är att garantera folkmajoriteten utvidgad demokrati inom ramarna för den socialistiska samhällsomvandlingens försvar,
inkluderande rösträtt,
strejkrätt,
åsiktsfrihet,
yttrandefrihet,
föreningsfrihet,
mötesfrihet,
pressfrihet,
demonstrationsfrihet och
religionsfrihet.
Så snart omvälvningen är säkrad garanterar socialismen alla medborgare fulla demokratiska rättigheter.
31) Socialismen ersätter den kapitalistiska profitproduktionen med en ekonomi som styrs av människors behov.
För att möjliggöra en behovsstyrd produktion överförs alla viktiga produktionsresurser och verksamheter i gemensam ägo.
Mot kapitalismens kaos och splittring ställer socialismen planering och samarbete.
Socialismens ekonomiska organisation bestäms av det socialistiska samhällets utvecklingsnivå.
För socialismens seger krävs en allsidig utveckling av samhällets produktionsresurser och av produktiviteten,
som minskar den nödvändiga arbetstiden och ger människor möjlighet att fullt ut delta i samhällets förvaltning.
För att vara livskraftig måste socialismen finna former som förenar det gemensamma ägandet med det enskilda initiativet och den långsiktiga planmässigheten med det kreativa nytänkandet.
Socialismen organiserar produktionen i syfte att ge arbetarna makten över det egna arbetet.
Kapitalistiskt direktörsstyre ersätts av socialistiskt arbetarstyre. Målet är att avskaffa det privata ägandet av produktionsmedel.
32) Socialismen strävar efter att bryta ner alla former av förtryck och att ersätta alla strukturer av över- och underordning med ett solidariskt samhälle, där varje individ ges möjlighet att fritt utvecklas efter egna färdigheter och intressen.
Socialismen tillåter inte ekonomisk vinning på förtryck och underordning,
vilket skapar förutsättningar för att genom målmedveten och långvarig kamp utplåna alla rester av
klassmässigt,
patriarkalt,
sexuellt,
rasistiskt och
annat förtryck.
För att kampen ska lyckas krävs en social och kulturell revolution som sträcker sig över generationer.
33) Den avgörande kraften i en socialistisk samhällsomvandling är en klassmedveten och organiserad arbetarklass.
Samhällsrevolutioner görs inte av partier eller självutnämnda eliter.
Det är de breda folklagrens egen aktivitet och vägran att leva på det kapitalistiska sättet som för revolutionen till seger.
34) Formerna för den socialistiska revolutionen bestäms av aktuella omständigheter och av styrkeförhållandet mellan klasserna.
Ju enigare och mer välorganiserad den revolutionära arbetarrörelsen är, desto lugnare och mer ordnade kommer formerna att vara.
All historisk erfarenhet visar att borgarklassen, när dess makt och privilegier hotas, kommer att ta till alla medel för att skydda sin ställning, inklusive vapenmakt och fascistisk diktatur.
Därför måste arbetarklassen och dess förbundna vara förberedda på väpnad kamp.
35) En socialistisk samhällsomvandling ryms inte inom det borgerliga samhällets ramar, utan måste ske i strid mot dessa.
Socialismen upprättas inte i samarbete med, utan i kamp mot, den härskande klassen.
I revolutionen erövrar arbetarklassen den politiska makten,
krossar den borgerliga staten och ersätter den med sin egen statsmakt, arbetarstaten,
för att med den som verktyg förhindra kontrarevolutionen och upprätta ett demokratiskt socialistiskt samhälle.
Som alla stater är arbetarstaten ett organ för klassherravälde.
Socialismen innebär att borgarklassens diktatur i samhälle och stat under en övergångsperiod ersätts av arbetarklassens makt, av proletariatets revolutionära diktatur.
Arbetarstaten skiljer sig från alla tidigare stater genom sin strävan att helt avskaffa klassförtrycket och därmed sig själv.
Under socialismen dör klassförtrycket och staten successivt bort för att helt försvinna i det klasslösa, kommunistiska samhället.
36) Socialismen utgör en revolutionär övergångsperiod. Målet är det klasslösa kommunistiska samhället, där resurserna fördelas enligt principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.
Tidigare försök att bygga socialism visar att övergången är lång och mödosam. Men svårigheterna får inte innebära att det kommunistiska målet överges eller skjuts på framtiden.
En viktig erfarenhet är att arbetarklassens parti inte får ersätta eller ta över arbetarstatens funktioner.
Partiets uppgift är att leda arbetarklassen mot målet, politiskt och ideologiskt.
Det ger en kontrollerande funktion i förhållande till staten, inte en förvaltande.
Om det revolutionära förändringsarbetet ersätts av ett passivt förvaltande av det som redan uppnåtts går kommunismen förlorad.
37) En avgörande och dyrköpt erfarenhet från 1900-talets försök att bryta med kapitalismen är att arbetarrörelsens egna organisationer måste hållas rena från byråkrati, karriärism och korruption.
En viktig del i denna kamp är att hålla på den socialistiska principen att ledningen för landet, fackföreningarna och företagen, liksom ledningen för Kommunistiska Partiet och dess organisationer, inte får avskilja sig materiellt från folket i övrigt.
Lönerna för förtroendeuppdrag får inte överstiga en genomsnittlig arbetarlön och alla privilegier vad gäller anställnings- och levnadsförhållanden måste bannlysas.
Folket måste ha direkt kontroll över dem som i olika sammanhang väljs som representanter; politiker, ämbetsmän, företagsledningar, ombudsmän, fackliga funktionärer och andra.
bgbloggare 