Märkt: Ambulans

Handledare …. SNÖÄNGEL …. SJUNG SOM EN FÅGEL … Japansk visdom …. tjat

Snön har svepts bort av blåst och regn, som konkurrerar om utrymmet. Snön så vit och ren. Regnet skarpa droppar och vinden tyckte annat. En ambulans körde lugnt förbi.

Jag utbildade mig till ambulanssjukvårdare men åkte Liggande sjuktransport. Svimmade – av ångest – innan körningen. Två sura, otrevliga instruktörer körde mig till sjukan. Men det teoretiska är klart.

Var det dumt av mig att söka dit? Ja. Jag var inte redo. Men jag envisades.

En handledare på ambulansen sa inget, satte sig inte hos mig och verkade mer intresserad av idrott på tv. Fick inget stöd. Ett oerhört dåligt handledarskap!! Verkligen dåligt!! Visade inte hur båren fungerade, hur journalsystemet fungerade, visade ingenting. Projicerar jag min ångest på honom? Det hoppas jag inte.

Påminde detta om mobbingen? Sannolikt. Jag var ett utsatt offer igen. Men att se mig som offer, då blir det svårt. Att lämna garderoben med offerkoftor. I alla fall, jag fick inte köra ambulans då jag inte gjort klar bilkörningskursen.

Åt lugnande läkemedel under utbildningen. Vilket tyder på otrygghet på praktiken och på att jag mentalt inte var redo för det jobbet. Tänkte på mina misstag. Små snökorn blev en stor snöboll. Jag hade ett dömande förhållningssätt mot mig.

SNÖÄNGELN av Anki Edvinsson handlar om ungdomar, om ungdom som har tvång och som inte vill äta. Boken handlar om ett självmord, ett mord och en försvunnen tjej. Narkotika, en farlig brottsling är frigiven och spänningen byggs upp. En kall mamma som tvingar dottern att vara med på Instagram. En elak mamma.

Ett väldigt beskrivande språk: personer, sociala sammanhang, miljöer är sinnerligt beskrivna. Realism. Lögner. Svek. En bok om ett modernt Sverige. Vi alla borde/skulle ta fasta på följande:

Källa: Tänkvärda citat.

Visdomsord som skulle kunna komma från Bibeln. Detta gäller speciellt när någon, exempelvis två läkare, är misstänkt för brott. Vi tror och tänker och spekulerar. Speciellt när nämndemän uttalar sig i tidningen.

Tomas Kanger har skrivit en bok om Palmemordet. Men han har även skrivit deckare: SJUNG SOM EN FÅGEL om mord på en företagare i Göteborg och på ett kommunalråd i Västerås. Boken berör folkhemmets mörka sidor.

Är det så att via alla har en mörk sida, som vid ”rätt” tillfälle kan aktiveras? Som signalsubstanser som träffar receptorer i våra hjärnor. Att vara mörk i sinnet kan även innebära att man är deprimerad. Jag tycker att onödig tid och onödiga år har gott.

Vad jag inte är: gift och har barn, fri från mobbingen utan mobbarna plågar mig fortfarande. Vad skulle hända om jag berättade för dem om mitt mående och att de är orsaken? Det skulle jag inte göra utan jag har förlåtit dem och försöker gå vidare.

Vad tjänar det till att jag tjatar och tjatar och tjatar om det förflutna? Dels stjäl det tid från nuet och dels måste tjatet ersättas med nytt, positivt. Omgivningen kan ofta tröttna på ältandet. Men de förstår inte den process som pågår i ens själsliv.

Man kan skratta – nuet och det som sker – men ha kvar det sorgliga som hänt. Men mer och mer gäller att ersätta det förflutna med ett annat slut eller försöka helt koppla bort känslor. Solen skiner, men det är mörkt i sinnet.

Ångesten innebär dels att mina minnen väcker obehag, och dels att jag inte är nöjd med hur mitt liv ser ut just nu. Det är svårt att ta sig ur fällan att grotta ner mig i tryggheten som ett utsatt offer. Istället för att leva här och nu.

Hur lätt är det att leva i nuet? ”Alla” säger att vi ska leva i nuet för att må bra. Men jag anser att jag har behövt och behöver att gräva djupt ner i det förflutnas jord. Med hjälp av psykolog kan jag gräva och bearbeta.

Underbara: Terapeut …. Mantorp v c …. Handläggare på FK

2024 har inte börjat bra. Jag får PTSD-behandling efter mobbingen och behandlaren är oerhört duktig, empatisk och snäll. Minnen och intryck lagras i hjärnan. De finns där, men är inte lagrade som ett parti av något på en lastpall.

Nä, de vävs in i mina tankar och beslut – medvetet eller omedvetet. Vilka påverkar min syn av mig själv: exempelvis är jag fortfarande inte sambo/gift då jag tvivlar på mig själv. Psykiatrin som pumpade i mig medicin och delvis körde med den biologiska förklaringsmodellen; gjorde detta medvetet?

Ja, det var den vetenskap som var allenarådande då. Utvecklingen går framåt. Bittert. Ja. Kan jag göra något åt det? Ja, be. Men vad var meningen med att jag har drabbats av allt detta? Gud är god, Gud tillåter att vi prövas – men inte över var och ens förmåga.

Varför ska det vara så? År av mobbing, år av depression, år av brustna drömmar och år av att sitta och lulla för ångesten är för hög. Livet är inte rättvist, men det innebär inte att det är meningslöst. Men när orättvisor haglar som spön i backen, då kan livet kännas pissigt, mörkt och meningslöst.

Covid 19 och sedan lunginflammation på det. Nice!! Not. Mantorp Vårdcentrals personal är underbara!! De är genuint intresserade, pålästa och hjälpsamma. De ser helheten och gör adekvata bedömningar.

Till skillnad från följande: Jag hade grava luftvägssymtom och ambulans tillkallades. Två snorpiga och barska sjuksköterskor. Mamma ledde mig ut och vi väntade. Kontroller togs inte i ambulansen eller i trapphuset. Utan ute i kylan.

Jag skickade in en klagan till Patientnämnden och fick svar, standarsvar: ”Vi beklagar att ”, ”Det var inte vår avsikt att”. De har såklart inte gjort fel.

Ett tag senare var jag yr och mådde illa efter ett restaurangbesök. Ambulansen kom – körde fel. Jag låg på golvet och andades snabbt. Ambulanspersonalen satte sig på två stolar och väntade. De sa till mig skarpt att inte andas så fort då illamåendet lättar om jag andas lungare.

Fick tigga till mig läkemedel mot illamående. På akuten: inget hej då.

Samma sak – illamående och yrsel – senare och ambulansfärd igen. Denna gång i mitt hemlän. Han som satt bak hälsade inte. Hon som körde verkade barsk, men presenterade sig. Inte åka bår inte, varken nu eller utomläns, ny regler.

Han som satt bak sa inget mer än att ställa frågor. På akuten: Snabbandad när vi kom, har ångest, eller något sådant. Underbar personal på akuten!! Men jag mådde inte bra utan var orolig och lyssnade inte på instruktioner. Personalen fick en Dagens ros, som kom in i Corren.

Jag blev inte ambulanspersonal. Är det därför som kritiserar dem? Nej. Jag hade ångest när jag genomgick utbildningen och det handledarskap jag möttes av var inte det bästa. Handledare höll på med annat.

Sjukskriven 50 % när jag genomgår PTSD-behandling. Då behöver jag gå in och jobba kväll. Min handläggare på Försäkringskassan är väldigt skärpt och snäll. Hjälper mig om det saknas något.

Livet …. Gud …. Mårtenssons böcker

Snart är juli slut och en ny månad tar över stafettpinnen. Vi behöver dela upp året i perioder för att det inte ska bli för segt. Seg är jag idag. Trött och seg, inte på grund av solen. Täppt i näsan.

Fåglar utanför fönstren konverserar med varandra; på samma sätt som hos oss människor? Barnskrik, mammors rop tillbaka, en ljudkuliss av trafik. Livet pågår. Livet är föränderligt. Folk byter jobb eller slutar. Folk blir ovänner. Folk dör. Folk flyttar. Livet i sig är en process. Det är jobbigt när det trygga rycks upp som ogräs ur marken.

Gud är en fast punkt. Det som varit, är och kommer har Gud koll på. Gud vill återse oss alla när vi lämnat jordelivet och till 100 % finns i det eviga livet.

Gud är samma Gud igår, idag, i morgon.

Jan Mårtenssons böcker är också en fast punkt. Läser Jan Mårtenssons Palatsmordet. Det är som vanligt en spännande och god blandning av samhällsbeskrivning, historia, fördjupad koll på antikviteter, mat, personer och samhället.

Tittade på Magnum Force, med Clint Eastwood. Bra filmer. Fram till 90-2000-talet visade man gärna nakna kroppar, tuttar och kön och stjärt. . Det är mer restriktivt med detta numera. Bra!! Nakenheten hör till det privata, inkluderat att vara nudist. Nakna människor gör inte att film blir bättre.

Är det inte naturligt att vara naken? Absolut. Men kroppar och nakenhet ska inte exploateras. Sin kropp, liksom sin politiska hemvist är privat.

Det är val snart. I september varje valår. Jag kommer att tänka på:

Vallöften; är de 100 % hållbara? Vi talar ju om hållbarhet på 2020-talet. En del nya partier kommer att kämpa om väljarnas gunst. Kommer de att röra om i politiken eller kommer de sakta, sakta att integreras i den vardagliga riksdagslunken?

Förr styrde kungen – eller drottningen – och hur skulle dagens samhälle sett ut om Kungahuset hade makt? Man skulle slippa alla intriger och påhopp som i politiken? Är påhoppen och intrigerna värre inom politiken? Eller är det en pjäs varje ledamot i Riksdagen, ja, även i regioner och kommuner, deltager i? När akten är slut är människor med olika politiska uppfattningar vänner igen? Har de varit ovänner?

Infrastrukturen, mer pengar till vårdens öppenvård, att göra äldreomsorg attraktivt och att folk ska känns sig trygga i samhället är viktiga frågor för mig. Minska köer på perronger, inom vården och utanför domstolarna är bra mål, för politiker.

Håller vården på att spricka? Covid ställer till det på mer än ett sätt, men inte bara covid.

Poltikens roll är att sätta färg på vår tillvaro och hjälpa de som kommit snett?

Ja, solen lyser på oss. Alla märker inte av den på grund av allt mörker inom sig, av att livet känns mörkt och ångesten tar ett rejält skamgrepp om själen. Vardagen är grå, sägs det. Varför är inte vardagen gul, blå, rosa, vit, orange, grön eller röd?

Är det inte vi människor som färgar vår vardag?

Det är lätt att tappa kontrollen.

Livet blir inte som man tänkt. Ambulans tänkte jag först. Men det blev inte så. Sedan IVA. Fick ingen trainee där. Varför ville de inte ha mig, men ville ha X? Kände mig dum och misslyckad. Men, återigen, jag fick ju chans till trainee på operation. Men jag hamnade på psyk.

Ångrar jag det? Nej. Varför släpper inte min själ taget om det; istället för att jag blir avundsjuk, nedvärderar min kompetens, och upphöjer andras? Många gånger har jag velat vara någon annan, en tankeflykt som skapar ångest och depression.

Jag är som jag är, med fel och brister.

Anna Nilsson, präst i Boden:

”Jag tror benhårt på att Gud älskar oss som dem vi är. Inte som någon annan, inte som den någon annan tycker att vi borde vara. Gud ser på oss med kärlekens ögon, i Guds ögon är vi alla gnistrande ädelstenar, dyrbara diamanter.”

Ibland har jag känt mig som en stor klump kattguld. Men Gud älskar mig. Jag ville det och det, men det blev inte så. Tyvärr stannade jag inte upp och frågade Gud vad Gud tyckte. Då var det en mer ytlig kontakt med vår Herre, mitt fel.

Gav mig hän åt en det ena, än det andra. Varför stoppade inte Gud mig? Jag har en fri vilja. Men jag kände att tiden går och jag blev stressad, alla andra går framåt i livet, men inte jag. Det gjorde jag, men såg det inte.

Hade fokus på det andra hade.

Jag gick vile i livet. Hade ingen karta. Vi är alltid på väg någonstans.

Till en stad vi är på vandring, dit där rosor aldrig dör.

Där rosor aldrig dör

Till en stad jag är på vandring,
synden där är utanför.
Livets träd står där i blomning,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Svårigheter här vi möta.
Satans snaror här förför.
Inga frestelser i staden,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Nära, kära är hos Jesus,
skaror sjunger nu i kör.
Väntar på att jag skall komma,
dit där rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Till en stad jag är på vandring, är en andlig sång, komponerad 1942 av Jack Osborn, James C. Miller och Elsie Osborn, med svensk text av Donald Bergagård. Sången heter i original Where the Roses Never Fade. Källa: Wikipedia.

Vi får komma med allt skräp vi bär på till Gud. Gud återvinner det och omvandlar det. Varför vill inte vården ha mig? Varför är jag inte i en relation nu; duger jag inte? En ilska över sakernas tillstånd. Någon sa att många vill bli trainee. Jag hade chans att få rotera på olika avdelningar, men blev sjuk.

Innebär det ett ångestpåslag? Flera faktorer påverkade, men en mer än andra: Gud ville inte att jag skulle ha det jobbet, men ville visa att jag duger till det jobbet. Det inser jag nu.

Vart vill livet ta oss (Är detta = Vart vill Gud ta oss?)? Vi har valmöjligheter hela tiden. Dessa stressar så klart. Förr hade unga män – bara män – inget val rörande att rycka in i lumpen. Detta stressade säker en del.

Men är det en bra idé att de som inte vill slipper rycka in? Är inte lumpen en bra plattform att stå på?

Tåget har gått för mig att göra lumpen. Men livets tåg stannade på andra stationer, där jag kunde kliva av. Tåget rusar på, livets tåg, vi åker, oavsett vart vi kliver på, mot hållplats Döden. Där vi väntar på tåget mot Det Eviga Livet.

– Hjärtligt välkomna ombord på Livet tåg mot Det Eviga Livet, hälsar Jesus oss.

Tittar nu på Death Wish, med Bruce Willis. Som spelar en läkare som fick dotter och hustru attackerade. Varvid hustrun dog. Willis karaktär tar hämnd och dödar förövarna och dödar andra kriminella som begått brott.

I Magnum Force är det poliser som dödar kriminella som friats av domstol i San Fransisco. Att skapa rättvisa genom att döda? Domstolar beskylls för att flörta med kriminella, för att döma låga straff och skadestånd och för att döma fel. Är lösningen på det att skjuta ihjäl kriminella?

Vi i Sverige anses leva i ett rättssamhälle, och då tänker jag inte på det enorma utbud av mat som finns. Utan att Sverige ska vara ett rättssäkert samhälle. Men är det det? Nej, tänker jag spontant.

Det ska vara ställt utom all rimlig tvivel att någon är skyldig, ett erkännande räcker inte. Detta är för att inte oskyldiga ska dömas. Men är det så att skyldiga går fria. Säkert.

Hur ska samhället göra för att komma till rätta med detta? Är det ytterligare en viktig valfråga (är inte alla valfrågor viktiga?). Ja, absolut. På bevisstadiet – inte förfalska – måste samhället skapa sådan teknik att de som begår brott kan straffas. Eller?

Om jag kissar ute på stan, så är det ett brott. Förargelseväckande beteende. Så om jag gör mig skyldig till 100 sådana pinkningar så är jag en återfallsförbrytare.

Ja, det där med fred på jorden är något lite vagt som vi hoppas på. I all vår naivitet?

Just nu tänker jag på när jag i högstadiet härmade stockholmare och blev avsnäst av klasskamrat: ”Prata ordentligt”, varför detta kom upp nu … vet ej.

Wille tax …. Corpus delicti … Planer och icke planer …. sist och inte minst: bön för Ing-Marie och för polisen

Wille, morbror Lennarts tax.

På lördag börjar jag jobba natt. Magkramperna är lite bättre. En före detta kollega började på IVA i en annan region. Jag sökte IVA men fick avslag. Stark avundsjuka. Kände mig kass.

Men jag hade erbjudits rotationstjänst inom ett sjukhus samt trainee på operation.

Men jag fick jobb inom psykiatrin. Varför drar jag mig åt att vilja jobba med ambulans, IVA, operation? För att bevisa något?

Tänker på före detta kollegan och mig. Hon klarade …. men inte jag. Måste släppa det. Varför håller jag fast vid det? Svaret är enkelt: det är satans som frestar.

Likaså kommer jag ihåg när jag kom in till sjuksköterska i Jönköping 1998. Upprop och hon som håll i det bad mig hjälpa till att räkna oss, men hon var spefull och fick folk att skratta åt mig. Varför tänker jag på det nu? Tänk om jag hade blivit klar syrra 2000. Tänk om …

Varför lät Herren mig söka till sjuksköterska, när jag blev tvungen att hoppa av? Så gick tankegången då.

Synligt bevis på begånget brott, corpus delicti. Elias Palm är själv rättsläkare eller obducent om man så vill. En bok fylld med sakkunskap, spänning, mycket väl ihopvävda trådar av spänning och ett mycket starkt persongalleri och interpersoniella stridigheter.

Gud rår, människan spår. Ofta är inte dess verksamheter kompartibla med varandra. Gud har en plan för oss, men vi vet inte exakt hur den ser ut.

Sist men inte minst går mina tankar till Ing-Marie som knivdödades i Visby. Gud, låt Ditt eviga ljus lysa för henne, hennes anhöriga, gärningspersonen och hans anhöriga!!

Våldet kryper närmare och närmare, blir mer och mer grovt…. i morgon kan det bli jag som råkar illa ut. I Uddevalla fritogs en gripen med narkotika, och en av anfallarna av polisen greps. Gud, vi ber för alla poliser; kom med din kärlek och kraft till dem!!

Koraner bränns …. poliser skadas …. mina val

Demonstrationer när dansk högerextremist bränner Koraner.

http://www.so-rummet.se: Koranen är islams heliga skrift och består av Muhammeds uppenbarelser som är en skildring av Guds (Allahs) budskap till mänskligheten. Varför bränna Koranen? För att markera att islam är fel? Ofta görs likhetstecken mellan islam och IS och terrorism.

En liten del av alla muslimer är fredliga och oterroristiska. Oavsett vilken bakgrunden är är terrorism väldigt illa!!

Koranen. Den danske högerextremisten är på turné i Sverige. Yttrandefrihet. Meningen är att markera mot islam. Demonstranterna är vilda som tigrar som ska få mat på zoo. Aggressiva. Tyvärr drabbas poliser av det våld som demonstranterna vill bruka. Även allmänheten.

Att bränna Koranen är väldigt provocerande!! Att attackera poliser och allmänhet är väldigt allvarligt!! Polisen är en viktig del, en viktig länk i rättväsendets utredningskedja. Det ingår i polisens arbete att möta våld, hot och hat. Poliser möter trasiga människor.

På måndag börjar jag på mitt nya arbete. Väldigt trevlig chef!!! Det har länge känts konstigt att det inte blev ambulans. Men jag har börjat att förlika mig med tanken.

Vems fel är det att jag inte är ambulanssjukvårdare nu? Handledarnas? Mitt? Då var jag otränad, åt Sobril och borde väntat med att utbilda mig till ambulanssjukvårdare eller låtit bli att utbilda mig till det.

Hela tiden gör vi val. Om vi väljer ett alternativ, utesluter vi ett annat. Varför vill jag in på ambulansen eller på akuten?

Är det för att kunna ta hand om sjuka och skadade och rädda dem från döden?

MEN; det viktiga är att be. Be Gud om vägledning.

Vilken väg vill Gud att jag ska ta? Det känns som att det ligger något oförlöst i själen och skvalpar som surt vatten vid stranden. Jag öppnar alla själsliga porer och bjuder som alltid in Gud att rensa upp och vägleda.

Är det något i själen som vill markera att jag måste ta hand om något minne eller känsla? Ambulans. Runt det verkar det vara något som måste redas ut. Vad?

Den onda makten ger sig i i leken. Gud vinner alltid. Men den onda makten försöker.

Jag kan alltid be att få åka med i ambulansen eller att börja jobba där, men till vilket pris? Det vet jag inte. Men har jag rätt personlighet för att jobba i ambulans?

Nu är det jag som talar, men vad vill Gud? Det är den viktigaste frågan.

Ska ta upp detta med diakonen på torsdag? Mjölby församling är så gudsfruktig!!!

Kontaktlim + lustgas = buksmärtor och kräkning

Först skickades ambulans till en lägenhet i Göteborg med anledning av ett sjukdomsfall. Men när ambulanspersonalen anlände till platsen började de själva må dåligt och kräkas.

– Initialt ska det ha varit fyra personer i lägenheten, varav en ska ha haft buksmärtor. När ambulanspersonalen kommer dit får de själva buksmärtor och kräks, säger polisens presstalesperson Hans-Jörgen Ostler.

När man misstänkte att det kunde handla om ett farligt ämne tillkallades polis och räddningstjänst. Man bedömde att det handlade om en kombination av kontaktlim och lustgas, vilket ska ha orsakat sjukdomsfallen. En gasbehållare fanns också i bostaden.

Det är okänt om någon har behövt uppsöka sjukhusvård. Det är enligt polisen även oklart vilka mängder kontaktlim och lustgas som fanns i lägenheten.

Lägenheten vädrades sedan ut av räddningstjänsten. En man i 25-årsåldern omhändertogs av polisen misstänkt för narkotikabrott, eget bruk, och medtogs för provtagning. Källa: TT.

Gynundersökning nödvändig? …. Jul; glädje eller sorg …. våld mot kvinnor …. praktik …. oroligt i förorter …. bemötande

Andra Advent. Snart är det jul. Julen är en kristen högtid, egentligen långt ifrån skinka, paket och julmust. Jesus födelse. I en krubba. I ett stall.

Stilla natt, heliga natt!
Allt är frid. Stjärnan blid
Skiner på barnet i stallets strå
Och de vakande fromma två.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.

Stora stund, heliga stund!
Änglars här slår sin rund
Kring de vaktande herdars hjord,
Rymden ljuder av glädjens ord.
Kristus till jorden är kommen,
Eder är frälsaren född.

Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr
.
Räddningstimman för världen slår,
Nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.

Juletiden är för många en tid av stress, jäkt, träffa släkt som man har mindre kontakt med än sina vänner. Borde man inte fira jul med sina vänner i stället? Många känner sig ensamma i jul – och nyår. Det nya året börjar som det gamla slutade. Alkohol, mycket mat på kort tid och relationer som man inte är bekväm i bäddar för ohälsa under jul – och nyår.

Australiska kvinnor var tvugna att genomgå en gynundersökning vid en flygplats. Ett led i mäns dominans av kvinnor? Tror de hittade ett nyfött barn övergivet på flygplatsen. Annars har det hänt att läkare på vårdcentral inte kunnat hålla sig utan gjort ”onödiga undersökningar”.

På bussarna i Jönköping manifesteras mäns våld mot kvinnor och tjejer. ”Jävla hora!”, skrek en man åt sin dotter. Hon dödades för att ha kränkt familjens heder. Fruktansvärt!! Att använda sin tro som ett legitimt skäl att kränka kvinnor och tjejer.

Kvinnor och tjejer ska fredas och slippa leva som fångar på grund av mäns ondska. Män och killar som har en negativ, överlägsen syn i förhållande till kvinnor ska straffas hårt. Kvinnor och män, tjejer och killar, är jämlika. I alla tider har män trott att de är mer än kvinnor. Att en snopp ger legitimitet till att härska och styra.

Oavsett vilken livsåskådning man har, oavsett vilken kultur man är uppväxt i: våld, kränkningar och diskriminering av kvinnor är FEL, väldigt ILLA och ONDSKEFULLT!! Punkt slut.

Inskränk religionsfriheten och inskränk yttrandefriheten så att hot, våld, övergrepp och attityder mot kvinnor och tjejer inte kan ”godtas” genom grundlagarna. Ingen som håller på med dessa övergrepp ska känna sig säker. INGEN.

Förorterna. Det är oroligt. Stimmigt. Farligt. Dödligt. Hur får man ordning på dessa? Genom större tolerans mot ord och handlingar än ”normalt”? Nej, menar jag. Då gör man skillnad. Alla är lika inför lagen, alla som inte på grund av sjukdom inte kan ta hand om sig är ansvariga för sitt liv, sina ord, sina tankar och sina gärningar.

Det finns socioekonomiska orsaker till utanförskap och oroligheter. Det finns ett vi och de, tänk. Många i ”utanförskapsområden” har utländsk bakgrund? Att komma till ett nytt land, med annan kultur, ett annat språk, det är inte lätt. Självklart vill man hålla fast vid det gamla, det man är van vid.

Här i Sverige ska vi erbjuda de som kommer en grund att stå på för att klara sig i samhället, inte slussa in dem i bilhallar, otäta hus eller gamla lokaler, som om de vore ting. De som kommer till Sverige har samma människovärde som alla andra. Krig, svält, tortyr, osäkerhet, förtvivlan, åsyn av döda människor sätter sina spår. Sverige måste erbjuda dem som kommer hit terapi för att bearbeta sina upplevelser.

Är det så att det är invandrare i förorterna som är orsak till upploppen? Upploppen är symtom på något. Men vad? SOS-Blåljus-yrken blir attackerade. Vad står dessa attacker för? Är det sorg, smärta, en oviss framtid och att inte hitta meningen med livet och en plats i samhället som är orsaken?

I morgon blir det Skypemöte rörande en roterande tjänst som jag har sökt. Som arbetslös blir man ödmjuk och lär sig om olika arbetsgivare. Det viktiga är att inte se varje avslag som ett nederlag, utan som en möjlighet.

Det viktigaste är att följa Jesus …. att göra gott, tänka gott, säga gott!! Så gott man kan. Ingen utom Gud är felfri. Även om vi tror det ibland, ofta, alltid.

Jag har alltid blivit bra bemött på Arbetsförmedlingen. Bemötande är A och O. Minns en gång när en kille brutit benet, två killar kom med ambulans och jag sa ”Ska ni inte hämta båren?”. ”Nä, vi vill prata med honom först”. Hela situationen utstrålade dåligt bemötande. Det var inte första och inte sista gången jag som patient eller anhörig är med om vårdpersonal som INTE kan bemöta bra. Rent ut sagt DÅLIGT bemötande.

Livet kan ibland kännas som ett mörker, eller som ett ljus, eller mitt emellan. Oavsett var i livet vi är och oavsett hur vi mår:

Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
Nu begynner vårt jubelår
.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.

Ambulanstransport – mådde mycket dåligt – inte någon höjdartransport

I förrgår åkte jag ambulans till akuten. Var kallsvettig, rejält illamående och väldigt yr. Ambulansen kom. En sjuksköterska presenterade sig, hon satte pvk. Hennes kollega sa ingenting, han presenterade sig inte. Jag fick läkemedel mot illamående. De ville promt att jag skulle gå ner till ambulansen. Sa att jag var väldigt yr och att det var obehagligt. Ja, det är det, men vi ska gå ut, vi håller i dig.

Den manliga kollegan rynkade irriterat på näsan och såg sur ut. Fick inte ta mina skor utan gick ut till båren i pyjamas och strumpor. Den manliga personalen satt inne med mig och sa inte mycket. Frågade, i mitt tycke, ointresserat.

Sedan kom vi till akuten. Min vårdare hälsade glatt på en kollega. Den kvinnliga kollegan sa inget, bara ut med båren. Inget Hej då!! Min vårdare. Sa ”Detta är Björn. Han har ångest i sjukdomshistorien….”. Sa bara Hej då!!

Alla gör vi så gott vi kan. Bemötandet och omhändertagandet var inte det bästa. Antingen tog de mig inte på allvar eller var de så matade med sjukdom och elände att de stängt av. Deras kollegor hämtade mig för många dagar sedan: ute i kylan tog de kontroller på blodtryck och puls med mera. Ett dåligt bemötande och omhändertagande. Öppet otrevligt.

Ber för dem!!!

Nåväl, personalen på akuten var suverän. Väldigt trevliga!! Jag var snurrig och mådde illa, kunde inte ta instruktioner. TYVÄRR!!!

Postcoviden spökar.

Samtidigt vill Alfakassan att jag ska jobba heltid, enligt de regler som gäller. Psykolog, rehabsamordnare och läkare har träffats och planerat och ska följa upp med mig via telefon.

Tiden går …. tiden går….. mitt liv är inne i en omvälvande fas. Jag spår, Gud rår.

Skott i Mjölby – polisen gjorde rätt …. EKG …. takykardi

En man hotade polis med kniv i Mjölby igår. Mannen mår inte bra psykiskt. Polisen följde de rutiner som gäller och sköt varningsskott innan gärningsmannen sköts i benet. Fördes med ambulans till Linköping.

Psykisk ohälsa; den är utbredd och jag tror att flera sådana här situationer kan uppkomma. Mig veterligt är det första gången detta händer i Mjölby.

Gärningsmannen blev nog mer och mer stressad. Kanske slog tunnenhörande till. Polisen gjorde helt rätt.

Att må dåligt psykiskt sliter på kropp och själ. Immunförsvaret sätts ner, man tappar energi och även då kan bakterier och virus komma in i kroppen. Som om Gotland anfalls och det finns ingen militär där. En invasion.

När energin tar slut vill man vila, ligger man för länge under för lång tid så tappar man orken. Nu vet jag inte orsaken till att mannen bar kniv och hotade med. En del personer som mår dåligt psykiskt kan känna sig paranoida och tror att folk förföljer dem, att polisen avlyssnar deras telefon och/eller bostad. Det förekommer också att personer hör elaka röster som säger till dem saker, eller röster som inte är otrevliga.

Vid sämre mående kan personen inte skilja på rösterna och verkligheten. Rösterna blir deras verklighet. Ångest och stress kan ligga bakom.

Idag har jag fortsatt att efter förmåga och hälsotillstånd plugga på om bland annat insulin och glukagon och dess reglering och framställning i kroppen är intressant, tycker jag.

På måndag ska jag träffa psykologen och på fredag blir det samtal på Rosenhälsans rehabiliteringsenhet. Väldigt bra!! 9 september ska jag in till Ryhov (Ryhoven; som jag kallar det) för att hämta 24-timmars-EKG-utrustning. Min puls är hög, men sinusrytmen (den normala hjärttytmen) är normal. Det vill säga att förmak och kammare i hjärtat fungerar som de ska, men hjärtat jobbar fort.

Källa: https://www.poeter.se/media/img/user/avatars/47082.jpg?d=1579825068311

Min puls är oftast på över 100 slag per minut. Det innebär att jag är takykard. Det vill säga pulsen slår mer än 100 alg per minut. Men pulsen är tydlig och regelbunden. Den är kännbar = palperbar.

Vad beror höga pulsen på? Post covid:en, jag är trött och dricker kaffe (antalet koppar per dag håller jag på att minska ner), försöker att träna regelbundet. Oavsett om jag vilar eller är igång är pulsen hög.

Vad är 24-timmars EKG? 1177 ger svaret: EKG kan behöva registreras under ett till två dygn om du har haft besvär av oregelbunden hjärtrytm vid enstaka tillfällen. Du får då några elektroder fastsatta på kroppen och hjärtats elektriska aktivitet spelas in med hjälp av en digital apparat som du bär med dig. Registreringen kan behöva upprepas från en vecka upp till ett år om du har återkommande allvarliga symtom. Resultaten analyseras av den läkare som behandlar dig.

Masterprogram på JU …. Polis …. Psykiskt mående …. kommunism, nazism och väst

I morgon börjar jag Masterexamen kvalitetsförbättring och ledarskap inom hälsa och välfärd JU. ”Genom utbildningen utvecklar du de kompetenser som krävs för att leda och förbättra framtidens verksamheter. Socialstyrelsens föreskrifter definierar viktiga målområden för hälsa och välfärd, som återspeglas i utbildningens innehåll.” – ur JU.se (JU = Jönköping University.

Jönköping Academy följer upp vilken nytta de som gått master/magisterprogrammet anser att programmet har (och har haft).” – källa: JU.se.

I morgon sker ett digitalt möte via Zoom. 9-16. Kursens delar gås igenom. Vad hade hänt om coronan hade kommit under en period där inte datorer fanns eller där datorerna inte var så utvecklade?

Jag har tagit mig igenom sjuksköterskeprogrammet, med mycket möda och stort besvär. Nja, med kraft och energi. Försökte att väva in kurserna till en helhet likt ingredienser till en deg. Sedan kavlar jag ut degen = använder min kunskap i klinisk verksamhet (i mitt jobb helt enkelt).

I alla fall repeterar jag anatomi, fysiologi, sjukdomslära och farmakologi hela tiden för att ”hålla igång”. Knyta an till patientfall IRL (i verkliga livet; vi använder många engelska ord i det svenska språket. På gott och ont?

Post covid:en sitter i. Är det inte så att flera av kollegorna är och ska bli poliser och att jag egentligen vill bli polis och att det är detta som gjort mig sjuk? Nej!! Jag gjorde dyktestet och klarade det, men sökte inte vidare. Jag var för fet då för att bli polis.

Vad berodde fetman på? Det som hänt gjorde att jag åt mer. Är det enda orsaken? Som polis måste man kunna säga ifrån och markera, men jag är för snäll. Jag säger inte att poliser är elaka. De är snälla och bestämda.

Är det inte så att när jag mådde dåligt psykiskt och var konflikträdd så hade jag som mental motkraft en vältränad, stabil Björn Grönlund som tog konflikter? Jo. Absolut. Vad är viktigt? Att hålla sig till den krassa verkligheten.

Jag ska inte bli polis. Jag ska inte bli läkare. Jag ska utvecklas som sjuksköterska. Det innebär att jag har landat rörande min identitet, det mentala id:et, vem jag är. Jag är en vårdare, som ska hjälpa sjuka och skadade att må bättre.

Att låta tankarna och personen vara gränslös innebär att inte sätta gränser för vem man är och att man tar emot all möjlig skit. Det gäller att markera när folk gör övertramp.

En annan sak som pekar på att jag är stabil är att när jag ser en ambulans, så tänker jag inte ”Där skulle jag jobbat”, utan ”bara” noterar den.

Sedan är livet inte sådant att allt är tipptopp bra eller mörkt, mörkt. Ibland är det bara mörkt. Jag vet att då hittar man bara det som bekräftar. Men det finns ljusglimtar, då räknas såklart inte tankar på självmord eller självskada.

Meningen med livet funderar många på. Speciellt när det är mörkt, mörkt. Vad är meningen med livet?, kan man ställa på Quora.

Quora är en webbplats där frågor ställs, besvaras, redigeras och organiseras av dess användare. Företaget grundades i juni 2009. Ur Quora:

Hur stor är kommunismens dödstal? Varför har inte kommunismen förbjudits i väst? (Undertecknad har ändrat dödssiffra till dödstal och delat upp frågorna i två meningar).

Dödssiffran är förstås helt beroende på hur du räknar – ska du räkna människor som mördats i kommunismens namn, eller ska du också räkna människor som dött till följd av det kommunistiska systemet?

Den första siffran är inte särskilt tvetydig, och det finns inget tvivel om att många människor mördats i ideologins syfte, men, och det blir viktigt senare, det är inte ideologin själv som mördat dessa människor.

Den andra siffran är dels tvetydig – hur ska du veta att någon dött just av systemfel och inte något annat – och, med risk för att peka finger likt en sovjetisk generalsekreterare, så öppnar frågan upp för att granska andra ideologier och systems dödssiffror.

I ett kapitalistiskt system med minimalt socialt skyddsnät, är det systemets fel att en hemlös fryser ihjäl, eller är det bara något som händer, likt en naturlag?
Det är avgjort naturen som dödar personen genom den låga temperaturen, men kan inte personens medmänniskor sägas ha bidragit genom sin underlåtenhet?
I kommunistiska system är det få som dött av hemlöshet, desto fler som dödats för att de varit politiskt obekväma för makten.

Den ukrainska svältdöden kan ses som ett exempel på båda fall av mordiskhet – ett kommunistiskt påbud (Ukraina ska dela med sig av sin feta spannmålsskörd) som lett till ett systemfel (praktiskt taget allt spannmål exporteras) med en oerhörd dödssiffra som följd (uppskattningsvis 3.5 miljoner svältdöda, i ett av Europas bördigaste områden)

Med det sagt så förbjuder vi i regel inte tankar i väst.

Inte ens den öppet mordiska nazismen är förbjuden, till och med i Tyskland är det bara den form som är intimt förknippad med det gamla partiet som är ordentligt förbjuden.

Vad du än tänker och vad du än säger är rätt att göra så är det dina handlingar och hur de vägs mot landets lagar som avgör vad som händer med dig. I ett land där kommunismen regerar är det kommunismen som bestämmer lagarna. Med tiden har det visat sig i många länder att kommunismen saknar folkligt stöd, framför allt i den totalitära form som den har tagit sig uttryck genom. Därmed är också problemet i någon mån löst – totalitarianism är inte önskvärt. Men om människor går till demokratiska val och röstar för en totalitär lösning, vad ska vi säga om det?

Det är hart när omöjligt att tvinga människor att tänka på ett visst vis, i regel har det motsatt effekt, och ideologier besegras bäst på sina egna meriter.