Solen skiner och den friska luften når mina lungor genom inspiration (inandning). Läste en bok av Ferdinand von Schirach, BROTT SKULD. Där tar den tyske (eller tyska) advokaten upp några av sina fall och skapar en berättelse, från verkliga livet.

En tysk kvinna misshandlades av sin man, som hotade att våldta deras 10-åriga dotter. Kvinnan dödade mannen och en tysk domare, vem annars?, friade henne och angav nödvärn; att få slut på misshandeln och hindra att 10-åringen skulle våldtas av sin egen pappa!! Det är en väldigt klok domare!!

Alkohol var inblandat, en förklaring, men ingen ursäkt.

Min mycket duktiga (eller duktige) psykolog på Rosenhälsan förde i samtalet fram budkskapet att jag har resurser att ta ansvar för mitt liv. Hon sa att jag är kompetent att jobba som sjuksköterska, att själv söka jobb och inte gå via rehabsamordnare. Det är så att jag är kroniskt deprimerad och ångestfylld.

Psykologen jobbade utifrån att jag själv är en resurs. En stor resurs.

Det innebär att jag genom läkemedel, att motionera och vara social kan hålla sjukdomen borta. En vän till en mycket god vän till mig sa att min hjärna vill gå vidare från post coviden, men min kropp är inte redo för det än. En klok tanke!!

Psykologen sa att jag har kämpat mycket väl genom sjuksköterskeutbildningen och jobbet som syrra. Det är den plattformen jag ska utgå ifrån. Som en oljeplattform ut i havet som står pall när det blåser.

Hur hittar man meningen med livet? Denna stora fråga ställs direkt och indirekt i böckerna jag läser.

Ur https://www.gotquestions.org/Svenska/syftet-med-livet.html:

Bibeln är mycket tydlig om vad vårt syfte i livet borde vara. Män i både Gamla och Nya testamentet sökte efter och upptäckte livets syfte. Salomo, den klokaste man som någonsin levat, upptäckte det meningslösheten i livet när det bara levs för den här världen.

Han ger dessa avslutande kommentarer i boken Predikaren: ”Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till. Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont,” (Pred 12:13-14).

Salomo säger att livet handlar om att ära Gud med våra tankar och liv och därmed hålla hans bud, för en dag kommer vi att stå inför honom och dömas. En del av vårt syfte i livet är att frukta Gud och lyda honom.

En annan del av vårt syfte är att se livet på jorden i perspektiv. Till skillnad från dem som lägger fokus på det här livet, såg kung David sin tillfredsställelse i den tid som ska komma. Han sa, ”Men jag ska få se ditt ansikte i rättfärdighet, jag ska mättas av din åsyn när jag vaknar,” (Ps 17:15). Till David, skulle full belåtenhet komma den dag då han vaknade (i sitt nästa liv) och skådar Guds ansikte (gemenskap med honom) och liknade honom (1 Joh 3:2).

I Psalm 73 talar Asaf om hur han var frestad att avundas de onda som inte verkade ha några bekymmer och byggde sina förmögenheter på ryggarna av dem som de utnyttjade, men då betänkte han deras oåterkalleliga slut. I motsats till vad de eftertraktade, säger han i vers 25 vad som betyder något för honom: ”Vem har jag i himlen utom dig? Och har jag dig, söker jag inget på jorden.” Relationen med Gud var allt som betydde något för Asaf. Utan denna relation har livet inget verkligt syfte.

Aposteln Paulus talade om allt han hade uppnått religiöst, innan han konfronterades med den uppståndne Kristus, och drog slutsatsen att allt var som en hög av gödsel jämfört med förträfflighet i att känna Jesus Kristus.

I Filipperbrevet 3:9-1, säger Paulus att han vill ingenting annat än att känna Kristus och finnas i honom och att få hans rättfärdighet och att leva med tro på honom även om det innebar att lida och dö. Paulus syfte var att känna Kristus, med en rättfärdighet som erhållits genom tro på honom och leva i gemenskap med honom, även om det ledde till lidande (2 Tim 3:12). I slutändan, såg han till den tid då han skulle vara en del av ”uppståndelsen från de döda”.

Vårt ursprungliga syfte i livet när Gud skapade människan är

1) förhärliga Gud och njuta av gemenskap med honom,

2) ha goda relationer med andra,

3) arbete, och

4) ha herravälde över jorden.

Men med människans syndafall är gemenskapen med Gud bruten, relationer med andra ansträngda, arbetet verkar alltid vara frustrerande och man kämpar för att upprätthålla någon tillstymmelse till herravälde över naturen. Endast genom att återställa gemenskap med Gud, genom tron på Jesus Kristus, kan syftet för livet återupptäckas.

Syftet med människan är att förhärliga Gud och njuta av honom för evigt. Vi förhärligar Gud genom att frukta och lyda honom, se till vårt framtida hem i himlen och att känna honom nära oss. Vi njuter av Gud genom att följa Hans syfte för våra liv, vilket gör det möjligt för oss att uppleva verkligt och varaktigt glädjerika liv som han önskar för oss

Nu är jag tillbaka, även denna fråga brottas jag med till och från och känner att Gud skalar av mig denna världen och visar små glimtar av Herrens godhet. Det är lätt i denna världen att tro på fel saker eller att bygga tron på fel grunder. Ungefär som att samla kattguld istället för riktigt guld. Men varför ska man ha riktigt guld?

Förbättringskunskap och ledarskap inom vård – och omsorg håller jag på att läsa. Hör förbättringskunskap och ledarskap ihop? Absolut. En bra ledare krattar manegen för synpunkter och diskussion. Detta var mycket kort om detta mycket intressanta ämne.

Hur ska vi förbättra oss gentemot Gud och Guds ledarskap?

Kan man tro på Gud och lura folk att köpa gamla, utslitna bilar för överpriser?

Kan man tro på Gud och nyttja alkohol och blanda med droger?

Kan man tro på Gud och ha ett dömande sätt gentemot meningsmotståndare?

Kan man gilla smisk och tro på Gud?

Kan man vara otrevlig mot sina grannar och tro på Gud?

Ja, det kan man. Men gillar Gud det? Att säga jag tror på Gud; vad innebär det? Att tro på livet efter detta? Att tro på att Gud har skapat världen? En viktig del är att fokusera på Gud som blev människa; Jesus. Hur levde och lever Jesus?

O Jesus, du som frälsar,
du är de svagas tröst.
Dig, glädjesol, vi hälsar.
Värm upp vårt kalla bröst.
Gjut kärlekseld i hjärta,
förnya själ och håg.
Vänd bort all sorg och smärta
som på vårt sinne låg.

Ur Psalm 199; Den blomstertid nu kommer.