I förrgår hade jag medarbetarsamtal med chefen. Allt såg bra ut, utom att jag varit sjukskriven gånger flera. Corona och postcovid symtom. Chefen sa att det kunde jag inte rå för, men han kunde inte lova en fortsättning när vikariatet går ut sista augusti. Hälsan. Anställda behöver ha bra hälsa. Stress? Jag sa att det var covid 19 och post covid, inte stress. Chefen tyckte jag har sett stressad ut. NEJ!!, jag var inte stressad, många tycker att jag ser stressad ut, men jag är inte stressad.

Chefen vet om att jag har problem med depression och ångest. Han kunde inte lova att jag får fortsatt vikariat, därför att han följer de regler som gäller.

Jag får antingen fortsätta eller inte. Verkligheten ser ut så. Varken mer eller mindre. Chefen hade inget att anmärka på mitt arbete.

Sedan försöker min hjärna att i efterhand tolka det han sagt som mer negativt än det är.

Läser Johanna Mo gånger två: SVARTA ÄNKAN: Polisen Jacob tror inte att de mördare som presenteras är skyldiga, utan tänker utanför boxen. Möter motstånd av kollegor, bland annat på grund av ett tidigare fall där ett vittne tog sitt liv. Intrigen är tät, med ett brett persongalleri, en spännande berättelse som spretar åt olika håll, men författaren får ihop trådarna så att det enkelt går att följa.

NATTSÅNGAREN är en annan bok av denna fantastiskt duktiga författarinna. Hanna Duncker återvänder till Öland och fortsätter sitt arbete som polis i Kalmar. Stockholm, sedan Öland. En 15 årig kille mördad på alvaret.

Denna bok är även den välskriven rörande personer och miljöer. Intrigen i boken gör att jag vill fortsätta läsa. Miljöbeskrivningen är fin, det vardagliga beskrivet med realism och spänning. Många minnen från min barndom.

Många dåliga minnen. Mobbingen. Lärarinnan som föll för fjäsk och hade favoriter, vilket innebär en oerhört dålig pedagogik. Hör fortfarande hennes klackar och kommer ihåg hennes stora glasögon. Lärare som mobbade, elever som mobbade mig. Klumpen i magen, den höga frånvaron, byte av klass, ensamheten. Tiden på Skansenskolan i Mörbylånga, och innan dess Lundaskolan i Grönhögen, var ett helvete för mig!!!!

Därför att människor, av olika orsaker, var djävliga mot mig. Jag förlorade tron på människor, en tjej ringde och ville dejta, men jag trodde hon skojade och avspisade henne. Detta har plågat mig. Mobbingen har plågat mig.

Det var svårt att förlåta!! Men Guds Ande hjälpte mig. Har fortfarande problem med att tro att jag och min kropp duger.

Felet att jag blev mobbad var mitt, jag ansågs vara annorlunda och fick skylla mig själv. Extremt dålig pedagogik och lärarinsatser, djävulens redskap. Jag fick itutat att jag var störd, dum, fet och ful. Motoriskt störd. Mentalt störd. Intellektuellt störd. Inget stämde. Men lärarna Arne (som jag inte hade), Christer och rektorn Lars hjälpte mig och tog mig på allvar.

Lärare och syster Birgit och psykologen Gun hjälpte mig. Trodde på mig.

Mobbingen har gjort att jag har förlorat tid avseende att följa mina planer. Men jag har fått erfarenhet. Var var Gud mitt i all mobbing? Varför tillät Gud detta?

Solen skiner. Fåglarna kvittrar en serenad. Vad säger de? Hur har de påverkats av miljöförändringarna?

‘Du har visat mig livets vägar.’ 
‘Du skall uppfylla mig med glädje’ 
‘när jag får se ditt ansikte.’
Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag.
Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron.
Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: ‘Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen.’
Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det.
Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör.
David har inte själv stigit upp till himlen, men han säger: ‘Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida’,
‘så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.’

Ur: Apostlagärningarna kapitel 2

Jan Guillou har enligt tidningen Världen Idag ifrågasatt Doku, som granskar islamism. Varför? Islamism är vedervärdigt!!! All form av religiös extremism är vedervärdig!!! Doku gör ett väldigt bra, viktigt och fint jobb. Detta verkar störa Guillou. Varför? Det verkar vara en helig ko att inte kritisera islam, islamism och muslimer.

Fåtalet muslimer är islamister, på samma sätt som fåtalet kristna är fanatiker. Fanatism är destruktivt!!

Israel och judar. Judar har blivit väldigt hårt drabbade. Förintelsen, som många förnekar, vilket för mig betyder att de mår dåligt psykiskt (det handlar inte om ondska), är hatiska eller på annat sätt ansatta av ondskan. Israel är nog den enda fungerande demokratin i Mellanöstern. Är demokrati är garanti för fred och säkerhet och trygghet? Nej, ta USA som exempel.

Hamas är en terrororganisation. Terror ska inte uppmuntras, inte den synliga terrorismen, inte den osynliga terrorismen (som jag anser USA är expert på).

Ogillar jag muslimer? NEJ!! Jag ogillar fanatism och terrorism oavsett tro eller livsåskådning. Muslimer har rätt att utöva sin religion och att inte få sin profet Muhammed och sin tro hånad och förvanskad.

Hur folk tolkar Heliga Skrifter beror på hur vi vill tolka dem. Men kärlek är grunden i tron.